En IT Chefs reseberättelse
från Vietnam

I det följande återger jag några enstaka minnesbilder som jag tycker delvis kännetecknar Vietnam, men som på intet sätt gör anspråk på att vara helt representativa.

Det började med den här, Coque Rouge i slumområdet i Ho Chi Minh City där Rädda Barnen stöder ett skolprojekt. Vi fick tillfälle att få besöka detta mycket fattiga område, där 126 hushåll hade brunnit ner två veckor tidigare och en liten pojke på skolan omkom. Familjerna hade lånat el av varandra och dragit livsfarliga elledningar El installation mellan husen vilket troligen orsakade branden.
Där mitt bland bostäderna satt han, tuppen och stirrade stolt utöver sitt revir.

Vi besökte också June 1th School June 1th School där flickorna fick lära sig sy kläder och brodera, pojkarna lärde sig tillverka skor.
Det var omskakande att se och uppleva den enorma fattigdomen och under vilka förhållanden RB och dess lokala samarbetspartners försöker uträtta stordåd.

Väl ute på gatan igen frapperas man av den enorma mängden motorcyklar och vespor. Vespor & Motorcyklar Det är säkert 100 tusentals som kör omkring kors och tvärs till synes helt utan system. Men tekniken verkar vara - att titta rakt fram, inte visa minsta tvekan eller snegla åt sidan och så bara köra rakt på. Man väjer oftast bakom de andra.
Tänk Er ett 50-tal vespor som samtidigt väller fram i en korsning, alla stirrar rakt fram och kör bara på och ändå verkar det inte vara många kollisioner - isåfall är de orsakade av utlänningar som visat tvekan( av ren självbevarelsedrift)

En annan sak som slår en, är värmen men framförallt fuktigheten, det är ca 90% luftfuktighet. Det som det verkar säljas mest av är därför - fläktar, luftkonditionering, avfuktare och motorcyklar/vespor.
Marknadsekonomin börjar välla in över landet.
Business pågår alla dagar i veckan och i princip alla tider utom mitt i natten. Det finns olika gator där olika skrån har samlats som tex skogatan. TV-gatan, konditorigatan, klädesgatan, klockgatan etc. Hela gatan består då av affärer med just det skrået. Mycket praktiskt om man letar efter en viss sak. Man talar i Hanoi om de 39 gatorna som utgör olika skrån.

HoChiMinh - ville ej bo i presidentpalatset utan ville leva och bo enkelt - så han bodde mellan 1958 till sin död 1970 i en liten bostad bakom palatset. Varje morgon och tex även på söndagar kl 05-07 har man gymnastik och tai-chi övningar i parken framför Leninstatyn och mausoleet. Gatan stängs kl 07.00 - då får man inte längre gymnastisera där.

Religionen är hinduism blandat med konfuciasism och katolicism. Man tror på karma, ödet och fatalism. EN orsak till varför man inte är mer rädd i trafiken, man tror att när ens tid är inne så är den. I Sverige diskuterar vi hjälmtvång för cyklister och bältestvång för baksätespassagerare.
Vi har också historien om: Hur en familj gick till en pagod med en check och lite andra saker - för en person (en svenska på RB) som blivit besatt av andarna, då hon haft en benägenhet att sparka på dörrar när hon blev arg. Andarna/gudarna tog emot checken och hon blev av med de onda andarna.

Filmen Indochine och Catherine Deneuve - hon besökte
Café 252 - det första som serverade continental frukost och blev mycket populärt och en kult - utan att för det vara märkvärdigt. Café 252 finns bla med i Backpackers The Lonely Planet Guide.
Och sist men inte minst - vi får inte glömma att omnämna Krylbo, restaurangen Krylbo - så nära järnvägen så tåget går rakt genom köket.

Webbdesign © Per-Arne Scotte 2004